Det går aldrig att tvinga på någon en sanning. Min sanning. Hur mycket jag än vill och hur bra det än skulle vara om de såg den. Så går det inte. 

Det jag tänker på är hur vi skapar våra upplevelser från den ena sekunden till den andra. För mig är det en universell sanning som gäller för alla levande människor på den här planeten. Lika giltig som tyngdlagen. 

Visst går det att förstå den intellektuellt och då blir den ofta en teknik. Som tex Mindfullness eller meditation. 

Så vad göra? Jo, jag kan leva i min ”sanning”. Vi lever alla i den vare sig vi vet om det eller inte. Mina nära och kära behöver inte mitt trugande. När det är dags kommer de att förstå. När eleven är redo är läraren där och nödvändigtvis är den läraren inte jag. 

Bara genom att vara så kärleksfull, lugn, givmild, trevlig som det bara går kan jag se hur mina närmaste också ändras inifrån-ut. 

Inget har ändrats och allt är annorlunda. 

Det handlar också om en nivå av medvetandet som ökar för var dag hos mänskligheten. När nivån är låg är det mesta jobbigt. När nivån är hög ses samma sak som obetydlig. 

Så. Älska dem bara!

I Kärlek. 

❤️❤️❤️