Bortom Bruset

Den röda tråden i mitt budskap är skiftet från att försöka förändra livet utifrån (genom tekniker, kontroll och prestation) till att förstå livet inifrån (genom insikt om hur vår upplevelse skapas).

De Tre Principerna: Fakta, inte verktyg

De Tre Principerna (Sinne, Medvetande och Tanke) har sedan Sydney Banks hade sin omvälvande insikt, 1973, definierats inte som en beskrivning av fakta om livet istället för en metod eller ett ”fält” bland andra.

De är:

• Sinnet (Mind): Den universella intelligensen och livskraften bakom allt.
• Medvetande (Consciousness): Förmågan att uppleva och vara varse.
• Tanke (Thought): Den kreativa kraft som formar vår formlösa energi till en personlig verklighet.

Kärnbudskapet är att vi lever i en ”inifrån-och-ut”-värld. Vi upplever inte världen direkt, utan genom våra tankar om världen. Forskningen (Kelley & Pransky) stödjer att psykisk hälsa uppnås bäst genom att förstå dessa principer, snarare än att använda kognitiva tekniker. All psykisk ohälsa ses i grunden som samma fenomen (”One Generic Mental Illness”): ett oskyldigt missförstånd av tankens natur. ”Vi lever i känslorna av våra tankar”.

Illusionen om ”Jaget” och Prestation

Texten om att vara en ”förlorare” kontra ”universums skaparkraft” samt Krishnamurtis ord fördjupar synen på identitet.

OM JAG ÄR UNIVERSUMS HELA SKAPANDE POTENTIAL, VARFÖR ÄR JAG DÅ EN SÅDAN FÖRLORARE?

En av fraserna som dyker upp ofta inom coachingvärlden är att vi är universums skapande potential.

Jag minns att jag hörde detta och kände mig som den största förloraren på jorden… eller ändra det till… tja… i universum.

Jag såg mig omkring i mitt liv och tänkte att jag inte ens kan skapa en ny klient, eller en stadig inkomst, eller ett midjemått som ens är i närheten av hur det var före graviditeten, eller en bra relation. Jag kan inte skapa en ordentlig verksamhet eller ett städat hus eller se till att komma i tid till skolan.

Så inte nog med att jag misslyckades med att skapa något jag ville ha i mitt liv, jag hade titeln ”universums skaparkraft” att leva upp till. Inte bara ett misslyckande på mänsklig skala, utan ett misslyckande gentemot någon intergalaktisk måttstock.

Jag var en förlorare av oändliga proportioner.

Med de få klienter jag hade, satt jag och lyssnade på vad de ville skapa och jag drog till med: ”Tja, du är den ultimata skaparkraften så inget stoppar dig”, samtidigt som jag tänkte att jag är en sådan bluff. Vad håller jag på med? Jag ser inte hur detta är sant ens för mig, så hur i hela friden ska jag kunna hjälpa dem att se det?

Och så en dag, efter att jag hade klagat över att jag kände mig låg och omotiverad, skickade Garret Kramer mig en mening som förändrade allt.

”Du inser väl att detta inte är för din personliga fördel?”

Jag läste meningen och det enda som dök upp i huvudet var ”WTF?”

Vad fan pratade han om? Självklart var det för min personliga fördel. Det måste det vara. Vad är annars poängen? Det jag gör måste vara för min egen skull. Jag är här för att skapa det bästa möjliga livet, för att vara lycklig och produktiv och framgångsrik. Jag kunde inte på något sätt greppa vad han menade.

Tja, det var början på en konversation som har vänt upp och ner och ut och in på allt.

Vad som nu står klart är att det ”jag” som jag tror att jag är, det ”jag” som tror att det behöver klienter och pengar och magrutor, INTE är universums skaparkraft.

Kan aldrig vara, kommer aldrig att vara.

Och varje försök att göra det ”jaget” kraftfullt, kreativt, tryggt och lyckligt är ett totalt slöseri med tid och energi. Det får tankarna att snurra i cirklar, i ett desperat sökande efter något fast och säkert och sant där ingenting är fast, säkert eller sant.

Nej.

Det jaget är bara BEVIS på universums skaparkraft.

Låt oss pausa ett ögonblick för att ta in detta, för det är insikten som förändrar allt och som innebär att vi äntligen kommer att uppleva den magiska sanningen om vilka vi är.

Det ”jaget” är en skapelse av tanke tagen för sanning. Och det är ett mästerverk. Det ser absolut verkligt ut, solitt. Detaljrikedomen är extraordinär. De skenbara lagren av komplexitet av behov och rädslor och begränsningar. Preferenserna och kraven. Den enorma tyngden av ett skenbart förflutet och kraven och sårbarheten i den hotande framtiden. Det är ett exempel på vad häpnadsväckande uppfinningsrikedom kan åstadkomma.

Det är ett mästerverk och det förändras hela tiden. Och det är lika flyktigt, förgängligt och försvinnande som en rökslinga. Det finns ingen substans i det. Inget som har mer sanning eller objektivitet än en slumpmässig tanke man råkat tro på.

Det finns inte ens något sådant som det ”jaget”.

Löjligt och dråpligt därför att vi skulle försöka göra något med det.

Så om jag inte är ”jaget”, vem är jag då?

Jag är rymden i vilken den idén om ett ”jag” uppstår.

Jag är medvetenheten om en idé om ett ”jag” och en idé om andra och en idé om en värld och vad som behövs och krävs.

Denna rymd som jag är möjliggör på något sätt idén om allt detta.

Med den allra första insikten vi får om tankens flyktiga natur, sätts vi på en väg mot att se detta klart. Om en tanke är otillförlitlig och immateriell så måste alla vara det, inklusive varje tanke om självet. All upplevelse, skapad av tanke tagen för sanning, och ingen av den objektiv eller verklig eller oberoende av perception.

Och vad betyder detta för klienter och inkomst och att gå ner i vikt och komma i tid till skolan? Vad betyder detta för oss (vilka vi än är)?

Det innebär ett helt nytt sätt att förstå allt detta.

Det betyder att alltihop – jaget som behöver grejer, jakten på klienter, inkomsten som krävs, till och med mammamagen – allt är sammanbundet i en enda upplevelse av ett behövande, otränat själv och en osäker värld.

Och vi är rymden i vilken den upplevelsen är möjlig. Inget av det är sant på det sätt det ser ut att vara sant.

Det är allt vi någonsin behöver se.

För när vi ser det bevittnar vi det mirakulösa skapandet av alltihop, i vetskapen om att det på något sätt uppstår i den medvetenhet som vi är. Vi är alltihop, och tillåter det. Det är vårt och det är vi. Det finns inget att avvisa eller ändra. Det finns inget själv som ska vara annorlunda. Inget själv att vilja ha något annat.

Vi känner kärleken, intelligensen och storslagenheten i vilka vi är, och vi lägger märke till det. Vi märker vad den kroppen finner sig göra och vad andra kroppar gör, med vetskapen om att det inte finns någon separation, inget att ens separera. Allt är helt enkelt upplevelse som uppstår i denna rymd.

Vi märker hur livet vecklar ut sig med vetskapen om att vi är livet självt. Vi lägger märke till idén om samtal som äger rum och spel som spelas och ord som skrivs och dörrar som öppnas.

Vi lägger märke till kärlek och vi märker att den kärlek vi är skapar den kärlek vi ser.

Vi vet utan tvivel att vi är universums skaparkraft.

Förlorare? Hmmm. //Claire Dimond

• Vi blandar ofta ihop vårt ”lilla jag” (egon, självbilden, det som vill ha magrutor och pengar) med vår sanna natur.
• Detta ”jag” är bara en tankekonstruktion – ett ”mästerverk” av tankar, men utan substans.
• Vår sanna natur är rymden eller medvetenheten där tankarna uppstår. Vi är inte tankarna; vi är utrymmet de existerar i.
• Krishnamurti påpekar att tanken är bunden till tid och det förflutna. Att försöka hitta frihet genom tanken är omöjligt eftersom tanken i sig skapar separationen.

Förändringens Paradox: Att bli hel genom att sluta fixa

Både berättelsen om Anthony de Mello (”Ändra dig inte”) och Mavis Karns brev (”Kära jag”) belyser paradoxen att verklig förändring sker när vi slutar kämpa mot oss själva.

• Vi är redan hela och perfekta (innate mental health). Det finns inget trasigt att laga.
• Endast en tanke i stunden kan få oss att tro att vi är ofullständiga.
• När vi accepterar oss själva och slutar använda tankekraft för att ”fixa” illusioner, återvänder vi naturligt till välmående och klarhet.

4. Frihet genom ”Vallös Medvetenhet”

Coachingtexten och Krishnamurti avslutar med hur vi navigerar detta praktiskt.

• Det handlar inte om intellektuell analys, utan om observation.
• Frihet är ”ren observation utan riktning” (Krishnamurti) och att lita på den djupare visdomen (Sinnet) bortom vårt ältande (Coachingtexten).
• När vi (både som coacher och individer) inser att våra känslor är en varningssignal om att vi har fastnat i tänkande, och inte en sanning om verkligheten, får vi tillgång till nya lösningar och sinnesro.

Slutsats

Sammanfattningsvis pekar texterna mot en enda sanning: Vi söker inte efter något vi saknar, utan vi behöver bara vakna upp till det vi redan är. Lidande uppstår när vi tror att våra tankar är verklighet. Frihet uppstår när vi ser tankar för vad de är – övergående energi – och vilar i den intelligenta livskraft vi är en del av. Sanningen är ett ”land utan stigar” eftersom den redan finns precis där du står.