Min vän Olle skrev i ett inlägg på Facebook följande:
Motgången finns för att du ska orka framgången.
Det fick en annan av mina vänner att ställa frågan:
Kan du utveckla lite vad du menar med att allt som händer är för vårt eget bästa .
Även det mest fasansfulla ?
Även det mest fasansfulla ?
Olle svarade:
Jag menar att när det oönskade händer oss, något traumatiskt såsom sjukdom, skilsmässa, svek, olycka, arbetslöshet eller liknande, så är det lätt att se det negativa eftersom det är oönskat. Men alla jag känner, inklusive mig själv, som gått igenom det oönskade, det vi inte förstod varför det då drabbade oss, kan efteråt med handen på hjärtat säga – jag vill inte uppleva det igen men jag vill heller inte vara utan erfarenheten. Nästan alla jag vet som fått frågan – har det svåra som du gått igenom gjort dig till en bättre eller sämre människa, så svarar alla – en bättre.
Tack igen Olle. Det klargjorde några sammanhang för mig.
Mina tankar om det.
Universum har i sin vishet skapat en fantastisk organism, människan.
Kroppen har en självläkande funktion. Tänk på när du tex skär dig i ett finger. Du rengör och sätter på ett plåster. Efter en vecka har det läkt. Du har inte gjort ett skvatt. Inte ägnat minsta lilla stund med att tänka ”läk” ”läk”. ”Varför läker det inte?” ”Vad ska jag göra nu?” Osv. Fyllt din hjärna med oro. Inget sånt. Du har litat på kroppens kapacitet att läka såret.
Det var kroppen.
Nu till vår mentala bit.
Det är likadant med den. Den är också självläkande. När vi så tillåter.
Men icke. Där ska vi vara inne och peta och tro att vi minsann kan bättre än universum. Duh.
Vi lever i ett biofeedbacksystem av allra högsta klass. Vi lever i känslorna av vad vi tänker. Aldrig i känslorna av världen.
Sätter du handen på spisplattan säger smärtan till dig ” dra för h-vete bort handen”!!
Å du gör det fort som sjutton.
När du får en känsla av obehag, oro, ångest eller liknande är det samma system som talar om för dig att du är på väg åt fel håll i dina tankar. Systemet säger åt dig att stanna upp. Ta ett steg tillbaks. Lugna ner dina tankar. Inget bra tillfälle att agera eller fatta beslut.
Det är här 998 av tusen lever i föreställningen att det där kommer utifrån. Från det som händer just då. Från maken som sagt något. Från chefen som beter sig som ett svin. Från vädret. Kort sagt. Utifrån. Då vill vi ändra på maken, chefen eller vädret. Hur sannolikt är det att det ska lyckas?
När det är tvärtom. Jag upprepar. Vi lever i känslorna av vad vi tänker. Aldrig i känslorna av världen.
Livet är enkelt. Visst kan det upplevas som en kampsport och när du har svart bälte blir det också enkelt. Å vet ni vad. Vi har svart bälte varenda en av oss. Vi fick det när vi föddes. Som en gåva av universum.
Livet är en skola med lektioner. Några lärdomar tar vi till oss direkt. Andra får vi gå om. Lite hårdare för varje gång till dess vi lärt oss.
När vi kan se att vi skapar vår upplevelse av maken, chefen eller vädret med vad vi tänker just nu, och det kan ändras blixtsnabbt, får vi en fördel framför de andra 998 av 1000. Vi kan möta världen och våra medmänniskor från ett helt annat sinnestillstånd. Vi kan se att det finns något att lära i allt som händer oss. Potentialen är oändlig. Inegnting är egentligen omöjligt. Allt blir möjligt.
Med den här insikten följer att vi kan gå igenom det mest traumatiska med vår mentala hälsa i behåll. This too shall pass.
Ha en fantastisk dag därute. Det tänker jag ha.
❤️
Bortom Bruset 
Kommentera