Bortom Bruset

Idag blir det en video som pekar på mycket mer än sammhörigheten människa till människa.

Den gjorde mig tyst i flera minuter.

Uppväxt vid stora Lule älv. Byske älv. Vatten som vi drack direkt ur älven.

Tänker jag sedan på den luft vi andas så är den gemensam för hela jordens befolkning. Å vad gör jag med den?

Förgiftar eller värnar?

Vi har hela tiden ett val.

Kan det vara dags att välja att respektera livet i alla dess former?

Ha en respektfull dag. Det tänker jag ha.

I came across that statement in 2011 when I read A Course In Miracles for the first time.

To be exact, it is written in lesson 48.

”LESSON 48. There is nothing to fear.

The idea for today simply states a fact. It is not a fact to those who believe in illusions, but illusions are not facts. In truth there is nothing to fear. It is very easy to recognize this. But it is very difficult to recognize it for those who want illusions to be true.”

We are born with only two fears. The fear of loud noices. Think of the doctor clapping his hands behind the baby to make the baby twitch. And. The fear of falling backwards. Think of the doctor letting the baby fall backwards to make it stretch out their arms.

Every other fear is learned. And can be unlearned.

Danger on the other hand is something completely different.

What would You do if there were Nothing to be afraid of?

Have a beautiful day out there. I’m going to.

❤️

En artikel i Motivation.se av Helena Grönbek-Eriksson om mänsklighetens strävan efter balans fångade mitt intresse. Den finns att läsa här.

Helena vill på sätt och vis varna för vår strävan efter balans och jag kan hålla med henne där. Däremot vill jag använda att annat ord än henne för att motverka hennes farhåga om att balans skulle innebära slutet för utveckling. Hennes ord är ”acceptans” och jag vill använda ”insikt”.

Helene Grönbeck-Eriksson menar att livet är en ständig obalans och jag håller med om det och när hon säger att vi måste acceptera det får jag lite svårt för ordet ”måste”. Vi måste ingenting. Det får i och för sig konsekvenser.

För mig blir acceptans att sluta se förändring som en möjlighet. Kan vi istället se det som en insikt att livet är i ständig förändring med varje ny tanke så är vi närmare ett liv med oändliga möjligheter. Insikten leder till att vi kan välja hur vi vill hantera det nya. Acceptans blir att vi stannar upp. Rörelsen stannar av där också.

Insikten handlar också om att se hur vi i varje stund skapar vår upplevelse av det som händer omkring oss. Det vanliga är att vi tror att vädret, trafiken, chefen eller något annat utanför vår kontroll skapar vår känsla i stunden. Om vi tar vädret som exempel, de flesta tycker om att prata väder, faktum är att ingen kan kontrollera vädret. Hur gärna vi än skulle vilja kan vi inte det. Ett annat faktum är att ovan molnen skiner alltid solen. Att efter regn kommer solsken. Några blir överlyckliga när första snön kommer, skidåkarna, snöröjarna, skoteråkarna är några exempel. Andra ogillar, MC-åkarna, bilisten som ännu inte bytt till vinterdäck är exempel på det.

❤