En artikel i Motivation.se av Helena Grönbek-Eriksson om mänsklighetens strävan efter balans fångade mitt intresse. Den finns att läsa här.

Helena vill på sätt och vis varna för vår strävan efter balans och jag kan hålla med henne där. Däremot vill jag använda att annat ord än henne för att motverka hennes farhåga om att balans skulle innebära slutet för utveckling. Hennes ord är ”acceptans” och jag vill använda ”insikt”.

Helene Grönbeck-Eriksson menar att livet är en ständig obalans och jag håller med om det och när hon säger att vi måste acceptera det får jag lite svårt för ordet ”måste”. Vi måste ingenting. Det får i och för sig konsekvenser.

För mig blir acceptans att sluta se förändring som en möjlighet. Kan vi istället se det som en insikt att livet är i ständig förändring med varje ny tanke så är vi närmare ett liv med oändliga möjligheter. Insikten leder till att vi kan välja hur vi vill hantera det nya. Acceptans blir att vi stannar upp. Rörelsen stannar av där också.

Insikten handlar också om att se hur vi i varje stund skapar vår upplevelse av det som händer omkring oss. Det vanliga är att vi tror att vädret, trafiken, chefen eller något annat utanför vår kontroll skapar vår känsla i stunden. Om vi tar vädret som exempel, de flesta tycker om att prata väder, faktum är att ingen kan kontrollera vädret. Hur gärna vi än skulle vilja kan vi inte det. Ett annat faktum är att ovan molnen skiner alltid solen. Att efter regn kommer solsken. Några blir överlyckliga när första snön kommer, skidåkarna, snöröjarna, skoteråkarna är några exempel. Andra ogillar, MC-åkarna, bilisten som ännu inte bytt till vinterdäck är exempel på det.

❤