Jag tror heller inte att det är meningen att du ska veta hur och vart resan bär. Jag tänker som så – om det var meningen då skulle vi alla veta, men ingen av oss gör ju det.

Anledningen till att vi inte vet tror jag är för att de flesta av oss hade gett upp då. Hur många gånger har du inte tänkt – om jag hade vetat det här vet i fasen om jag skulle gjort det. Känner du igen?

Vi tror ofta, att så fort vi vet något vi vill ha och hur vi ska ta oss dit, att det är en rak linje från punkt A till punkt B. I själva verket så är det många kringelikrokar däremellan som vi inte kunnat förutse.

Vi får alla prövningar på vår livsresa som vi inte önskat oss. Många av dem är riktigt tuffa och kan upplevas som både oöverstigliga och orättvisa. Men så är det inte. Vi får de utmaningar vi ska ha tills vi klarat dem. Vi får inga utmaningar som vi inte kan klara av, vi utsetts inte för något som är övermäktigt. Det enda som hindrar oss att klara det vi utmanas på är, våra egna hindrande tankar.

Upplever du så tuffa utmaningar i ditt liv just nu att det känns hopplöst, eller har gjort, så är det för att du ska bli en erfarenhet rikare som du kommer att behöva för att komma vidare till den fulländade individ du ska utvecklas till. Det är som det ska fast du inte ser det just nu. En dag kommer du att förstå, en dag kommer du att se sambandet mellan alla händelser. Det är något du behöver ha med dig för att kunna bidra till den mänskliga helheten.

Ha förtröstan, acceptera där du är, gör ditt bästa av det så kommer du ur det. Vi har alla våra olika vägar. Visst kan det kännas orättvist, men det är ungefär lika orättvist för alla om man ser det i ett längre perspektiv. ~ Olle