Bortom Bruset

recent posts

about

A student of life. Constantly looking to improve myself. What can I do to make the world a better place? Living in the feelings of my thoughts. Sharing the simple understanding of how we are creating our experience of Life.

  • Omvandling – Förvandling. #blogg 100

    Ur ingenting kommer nånting.

    Hur ”smakar” den meningen? ”Ur ingenting kommer nånting”.

    Vad händer inom oss när vi kommer på nått nytt? Det vi inte trodde vi visste eller kunde. Det okända.

    Einstein sa att vi löser aldrig ett problem genom att tänka på samma sät som när vi skapade problemet. Med andra ord är det vi själva som är kreatör av både problem och lösning. Att vi kommer på lösningen är enkelt att se. Att vi också ligger bakom problemet är främmande för de flesta av oss.

    Min egen insikt häromdagen om hur mina egna tankar skapade min rädsla och påföljande agerande innebar ett uppvaknande och ännu mer tankar om tidigare agerande i liknande situationer. När vi, Rinella och jag,delade våra upplevelser från situationen skapades ett nytt och ännu djupare samförstånd och kärlek mellan oss. Vi lärde oss att se på varandra och kanske oss själva i ett nytt ljus.

    Det ljuset smittar av sig på tidigare erarenheter på ett positivt sätt. Jag kan se att ett nästa möte med de människorna kommer att bli helt annorlunda. Från en dömande till en förlåtande och kärleksfull känsla. Det förlåtande kan ofta handla om att jag förlåter mig själv för mitt eget beteende och på så vis kan se min egen roll på ett nytt sätt. Istället för att vara ett offer blir jag ansvarig för min del. Det är omvälvande i min bok.

    I Kärlek.

    ❤ ❤ ❤

  • Mental hälsa. #blogg100

    idag kommer några liknelser och citat angående mental hälsa. 

    ”Allvarlighet är den mest underanvända diagnosen på mental ohälsa.” Dr George Pransky sa det och han har rätt. 

    När jag blir allvarlig förlorar jag empatin för mig själv och andra. Jag tappar känslan för humor. Jag tappar känslan av kontakten med min visdom bortom intellektet och livet blir ganska tråkigt och hårt.  

    ”Stress är till mental ohälsa samma sak som en mörk och fuktig källare är till svamp. Den gror. Å andra sidan är kärlek och lättsamhet till mental ohälsa samma som sol och torka är till svamp. Den torkar ut.” Sydney Banks. 

    En insikt, ny aldrig tidigare tänkt tanke, kommer aldrig på beställning och alltid när vi minst anar. Den kan komma mitt i den mest pressade situation eller som oftast när vi har minst på hjärnan. Den jobbar alltid i bakgrunden för att skydda oss mot våra oskyldiga felsteg. Tricket är att lyssna efter den där piccoloflöjten mitt i blåsorkestern. Med lite övning lär vi oss att känna igen den. Den där ljusa tonen som kan slå igenom det mesta. 

    Ett annat trick för att tysta blåsorkestern när det blåser som mest bland tankarna är att ta ett steg tillbaks. Nån sa. ”Det är ingen raketforskning det handlar om. Dra igen munnen. Sätt dig på händerna och vänta på lugnet.”  Jag kan gå i god för det tipset. ”Sitt ner och håll käft.” 

    Snart hemma i Sundsvall efter 16 dagar med min älskade Rinella. Tack käraste för allt du lärt mig om mig själv. Tack för att du stannat kvar i blåsten. Tack för din kärlek. Jag älskar dig. 

    I kärlek. 

    ❤️❤️❤️

     

     

  • Utifrån-in VS Inifrån-ut. Jag åkte dit! #blogg100

    I den här bloggen har jag skrivit mycket om hur vi lever i känslorna av våra tankar, inte i känslorna av världen. Med det menar jag att våra känslor alltid kommer inifrån. Från vad vi tänker. Aldrig utifrån. Aldrig från någon eller något utanför oss.

    Igårkväll åkte jag dit så det skrek om det.

    Ingen vacker syn eller att vara med om. Min älskade Rinella har åkt på jobbet tidigt och kommit hem sent. Vi har haft lite tid med att bara vara med varandra. Vi har velat mer än det har blivit. Frustrationen har krupit inpå oss.

    Igårkväll slog den till. Riktigt ordentligt. Jag fick för mig att det var hennes svar som skapade min känsla och det gick fort neråt. Så snabbt neråt har jag aldrig åkt i min sinnesstämmning. Vi sa saker till varandra som aldrig skulle ha sagts. När jag senare i natten fick insikten om hur jag åkt dit på utifrån-in kunde jag också se hur ping-pong spelet accelererat på ett nästan overkligt sätt.

    Nästan dagligen i mer än två år har jag pratat, chattat eller skrivit om detta. Hur alla upplevelser skapas i våra tankar. Inget existerar i vår sinnevärld utan en tanke först. Å så PANG!!. Det är hennes ord som gör att jag känner så här!!

    Snacka om att få en egen upplevelse och gå från teori till praktik på nolltid. I och för sig var jag själv övertygad om att jag ”förstod” detta med mer än mitt intellekt. Tror inte det.

    Så, mina vänner. Teorin har fått sitt genomslag i en praktisk övning.

    Nu ser jag med all tydlighet hur tanken tar sig uttryck först och främst hos mig och sen såg jag hur Rinella slog tillbaks ping-pong bollen med full kraft. Min retur var inte att leka med. WOW vilken match det blev. Kjell Johansson och Stellan Bengtsson hade varit avundsjuka. Den ena smashen efter den andra och ingen ville ge sig. Till slut tystnade slagen och lugnet sänkte sig.

    Där i lugnet kom insikten. Som en uppercut i solarplexus samtidigt med en högerkrok i Ingos klass. Ner för räkning. Hur ska jag kunna krypa till korset här och nu? Skämskudden är i vägen. Tills. Nu eller aldrig. Det går inte att vänta till morgonen. Rinella är värd mer än så. Att få sova lugnt för henne är viktigare än min ära.

    Förlåt, Rinella. Pep jag. Resten kom som en försiktig rännil. Ett ord i taget. Jag åkte dit. Det har inget med dig att göra. Du ska inte ta på dig någon skuld. Det är bara mina tankar som ställt till det. Vi somnade.

    Morgonens konversation kan beskrivas med ett ord.

    Kärlek.

    Vi pratade länge och den sinnesstämmning som skapades går inte att beskrivas med ord. Jo kanske.

    KÄRLEK.

    Jag har hittat min diamant. Jag älskar dig.

    ❤ ❤ ❤

  • Är Livet Rättvist, Eller lika Orättvist För Alla? #blogg100

    En FB-vän skrev detta idag och jag kan bara hålla med honom. Livet kan upplevas som en skola, Livets Hårda Skola, och vissa lektioner får vi gå om. Vi har missat något och då låter universum oss göra om och göra rätt. Förhoppningsvis. Varje gång vi får gå om en lektion blir den en aning tuffare. Till dess vi fattat.

    Shit happends. Har jag lärt mig något?

    Tack Olle för din insikt och att du varje dag delar med dig av din visdom.

    I Kärlek

    ❤ ❤ ❤
    ”Alla resor har dolda destinationer, som resenären är omedveten om. ~ Martin Buber

    Vet du vart du ska? Vet du var din livsresa slutar? Vet du hur resvägen ser ut? Troligen inte. Du kanske vet vad du vill, du kanske vet hurdan du vill vara, du kanske vet hur du vill resa, men du vet inte hur det egentligen blir.

    Jag tror heller inte att det är meningen att du ska veta hur och vart resan bär. Jag tänker som så – om det var meningen då skulle vi alla veta, men ingen av oss gör ju det.

    Anledningen till att vi inte vet tror jag är för att de flesta av oss hade gett upp då. Hur många gånger har du inte tänkt – om jag hade vetat det här vet i fasen om jag skulle gjort det. Känner du igen?

    Vi tror ofta, att så fort vi vet något vi vill ha och hur vi ska ta oss dit, att det är en rak linje från punkt A till punkt B. I själva verket så är det många kringelikrokar däremellan som vi inte kunnat förutse.

    Vi får alla prövningar på vår livsresa som vi inte önskat oss. Många av dem är riktigt tuffa och kan upplevas som både oöverstigliga och orättvisa. Men så är det inte. Vi får de utmaningar vi ska ha tills vi klarat dem. Vi får inga utmaningar som vi inte kan klara av, vi utsetts inte för något som är övermäktigt. Det enda som hindrar oss att klara det vi utmanas på är, våra egna hindrande tankar.

    Upplever du så tuffa utmaningar i ditt liv just nu att det känns hopplöst, eller har gjort, så är det för att du ska bli en erfarenhet rikare som du kommer att behöva för att komma vidare till den fulländade individ du ska utvecklas till. Det är som det ska fast du inte ser det just nu. En dag kommer du att förstå, en dag kommer du att se sambandet mellan alla händelser. Det är något du behöver ha med dig för att kunna bidra till den mänskliga helheten.

    Ha förtröstan, acceptera där du är, gör ditt bästa av det så kommer du ur det. Vi har alla våra olika vägar. Visst kan det kännas orättvist, men det är ungefär lika orättvist för alla om man ser det i ett längre perspektiv. ~ Olle